Gårdagen kändes som en väldigt bra dag (eftermiddagen)! Amanda fyller år snart (GRATTIS GRATTIS GRATTIS till henne!!) Så jag bestämde mig för att hon skulle få sin present. Därför åkte jag till ludvika och träffade henne lite. Sen så gjorde jag något som jag är väldigt glad att jag gjorde, åkte till min gamla barndomsgata och hälsade på mina gamla grannar. Det var väldigt trevligt att träffa Margit och Tommy, de två som jag har mest minnen om. Margit var väldigt bra kompis med mor min och hade väldigt mkt att berätta om henne och sen mig och Emma som barn. Många av historierna hade jag fått höra förut, men det var några nya. Den som jag inte alls hade hört något om va min mammas sista vecka i livet..
Sista tiden var det så att mamma åkte taxi, och en dag så hade hon varit och hämtat mig på dagis och margit stod i fönstret och såg oss komma. Några minuter senare så ringde min mamma henne och sa att Zarah vill så gärna komma över till dig, går det bra att vi kommer? Margit sa genast att de skulle vara så trevligt så, och jag sätter på lite kaffe när ni kommer.
Någon minut senare ringer jag på dörren med mamma bakom mig. Margit gick då ner och öppnade dörren, jag va pigg och livlig som vanligt. Så Margit misstänkte att de där med att Zarah ville komma över inte riktigt va hela sanningen.
När vi väl kommit in och kläderna var av, så sa min mamma åt margit att vi kunde gå upp och sätta på lite kaffe, så skulle hon bara sitta nere ett tag och vila. Hon orkade inte ens gå upp för den korta biten som det är upp för trappen utan att vila länge först.
Senare där uppe var de väl så att jag sprang runt och kastade med en boll och skrek mamma, fånga den, mamma hämta bollen. Vilket hon då inte orkade.
Hennes sista dagar i livet ringde pappa, eller kom över. Han berättade i alla fall för margit att han på natten till lördagen (tror jag att det var) skjutsat in mamma till sjukhuset för att hon hade så hög feber. Margit visste att hon skulle åt de hållet i andra ärenden på måndagen och sa till pappa att hon kanske kunde titta in till henne om hon kände sig bättre då. Pappa lovade att han skulle ringa dit och fråga tidigt på morgonen och sedan ringa margit och meddela hur de va. Pappa ringde till henne redan innan hon hade hunnit klätt på sig och ätit något. Och då berättade han att hon hade gått bort.
På ett sätt känns det bra att höra en sådan sak från någon som har varit med, sett mkt mm. Men på ett annat sätt känns det lite jobbigt också.
Jag fick höra många fler historier, både om begravningen och allting som hände efteråt. om första gången margit träffade min mamma och emma och mig. och mycket annat.
Men den här dagen känns det som att de kommer att bli en resa till smedjebacken!
Förresten så håller jag på för fullt med att leta rätt på några personer som betydde mkt för mig som liten. Och jag har redan hittat 7 st som jag först inte mindes vad dom hette i efternamn. Men nu vet jag :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar